Den 31e maj, för bara några dagar sedan, tog jag studenten. Lilla JAG tog studenten efter tre år bestående utav underbara vänner, konserter, kämpande, svackor, roliga händelser, en otrolig personlig utveckling vad gäller både min roll på scen och som den bästa Anna jag kan bli, tre år som helt plötsligt har tagit slut. Jag lever som på lyckorus just nu och kan nästan inte förstå att den dagen som jag väntat på sedan jag stod där i aulan som liten sextonåring redan är över. Studentdagen var den bästa dagen i mitt liv och det känns så underbart att jag i framtiden kommer att kunna blicka tillbaka på denna dag med glädje då den var helt perfekt. Jag kommer ihåg varje litet ögonblick trots att jag var vaken i över ett dygn, vilket verkligen fulländade min stora dag. Klockan ställdes alldeles för tidigt men jag var självklart pigg och glad ändå. Jag minns att jag till och med stod och skrattade för mig själv inne i badrummet då jag var så exalterad. Tidigt på morgonen, efter att ha dragit på den perfekta klänningen och placerat mössan huvudet, bar det av till champagnefrukosten som hölls av en kille i min klass. Vi åt frallor, drack champagne och peppade inför vad som komma skall. På väg till skolan sjöng vi högt, som den musikklass vi är, stojade och blåste i våra tutor.
Väl vid skolan vankades det fotografering och sedan fika med lärarna som höll så fina tal att alla blev tårögda. Avslutningen i aulan därefter innehöll också fina tal och livemusik av inte mindre än lärarna på skolan, så grymt! Det slutade med att hela min klass sprang upp på scen och började dansa med dem. Det var bland det roligaste på hela dagen. Under lunchen kunde jag inte tänka på något annat än att vi snart skulle springa ut, man kunde nästan ta på spänningen som rådde i rummet. Men innan det var dags för oss att springa ut hade vi ännu lite mer klasstid där vi tittade på inspelningen av slutkonserten vilken blev riktigt lyckad. Efter att ha peppat och varit överexalterad hela dagen var det äntligen dags för oss att springa ut. Eller ja, sprang ut gjorde vi inte riktigt... Som den unika klass vi är gick vi ut följt av att en kille i klassen började dansa hysteriskt och när ett beat sattes igång blev vi alla galna och började hoppa och dansa vi också. Lite annorlunda kanske men det var riktigt kul att se alla reaktioner! Sprang sedan ut till min familj och mina bästa vänner och kramades innan det var dags för det roligaste på hela dagen. Flaket! Hade jag fått chansen att hade jag åkt flak hundra gånger om. Så kul! Vi hade grym musik på och alla stod och hoppade med alla. Blir nästan tårögd när jag tänker på den känslan jag hade i magen, allt var bara så bra. Flaket stannade självfallet på Götaplatsen och då bar det av hem för min mottagning. Värt att notera är att jag sjöng (skrek?), blåste i min tuta och sprang från bilen till gården i totalt lyckorus (att jag sedan stod och dansade galet till studentsången på balkongen vill nog grannarna helst glömma... Haha!).
Min mottagning var perfekt! Mina föräldrar hade dukat upp med italiensk buffé, min favorit, och marängtårta. Stämningen var toppen och jag njöt verkligen av att ha mina nära och kära där som verkligen förgyllde min studentdag ända fram tills det var dags för studentfesten. Studentfesten hölls på Apartment där det blev dans i ett par timmar tills jag och några till i min klass beslutade oss för att sätta oss i Hagaparken. Där satt vi tills solen gick upp, pratade om minnen, klassen och annat fint. Vid femtiden på morgonen, när solen var uppe och fåglarna kvittrade, var det dags att krypa till kojs vilket var väldigt vemodigt. Jag ville verkligen inte att dagen skulle ta slut.
Jag vill passa på att tacka alla som gjorde min studentdag så bra som den bara kunde bli. Tack ni som kom på min mottagning och tack för de fina presenterna jag fick, tack mamma och pappa för att ni gjorde allt för att min dag skulle bli perfekt. Och tack min fina klass som jag verkligen kommer att sakna. Tack hela Ny Musik för tre grymma år, tack alla lärare för er förståelse kring min hörselnedsättning och för att ni inte har behandlat mig annorlunda än alla andra. Ett speciellt tack till min familj återigen, tack för att ni har stöttat mig under dessa tre åren. Tack Ny Musik! ♪ ❤
Idag var startdagen för projektet Eurovision song contest! Tidigare år har det varit melodifestival, men iår ska varje grupp representera ett land och skriva en låt i samma stuk som ett bidrag det landet en gång skickat. Jättekul! Man ska även ha en koreografi, bli sminkade, vara lika klädmässigt, spela in en film på 15 sekunder som visas innan man kliver upp på scenen och bli fotograferade. Awesome! Våra lärare kommer att vara en jury och dela ut poäng och i slutet kommer publiken att få ringa och rösta på det bidrag som är bäst. Detta måste vara det roligaste projektet vi har haft i ettan! Min grupp ska representera Finland och skriva en låt a'la Lordi. Haha!
Nu blir det lite tv innan jag går och lägger mig.
Pusshej!
Passar jag in i Lordi? HAHA. Mittenbilden är ju klart bäst!
Hejhej! Idag var det som sagt bara konsert för min del. Bandet var... Inte så jättebra... Enligt mig då. Det var fyra män med dragspel, zaxofon, fiol och akustisk gitarr som spelade flera låtar som lät likadant. (?) Haha, men det var ganska kul ändå. Efter konserten var det bara att dra hemåt. Superduperskönt då min förkyldning inte tycks vilja försvinna. Hmm?
Tänkte berätta lite om klassens konsert nu. Min grupp skulle träffas klockan ett i skolan för att repa på den egna låten som vi haft lite problem med... Men, halva gruppen dök inte upp av olika anledningar och kom inte förens vid tvåtiden ungefär. Vi hann repa lite grann på de andra låtarna men beslutade oss för att strunta i den egna låten. Vid tvåtiden började hela inför-konserten-fixet. Under både soundchecket och genrepet spelade vi inför ett gäng med åttor och nior. Det är alltid bra med publik men denna var inte alls bra... Ursäkta, men sämre publik får man leta efter... Aja. Det blev käk på donken denna gång också, gottgott! Tiden innan konserten tillbringades med att smink, fix och lite chill. Sen var det äntligen dags för konserten! Alla band var jättebra trots omständigheterna med tekniken. [Ljudet var jättekonstigt, ibland sänktes det och ibland försvann det helt] Temat var brittisk 60-talsmusik och grupperna hade två låtar av dessa grupper: The Beatles [min grupp], the Rolling Stones och the Kinks. Dessutom hade man en låt av ett nittiotalsband som varit influenserade av sitt 60-talsband. Vi hade låten "Don't look back in anger" av Oasis. Precis som förra gången lät det tusen gånger bättre under konserten än under genrepet, tur att det inte var tvärtom! Den sista gruppens egna låt var väldigt fartfylld så efter tråkigt snack om utvecklingssamtal fick de köra låten igen och så stod hela klassen på scenen och dansade och klappade händerna. Det var superhärligt! Ska se om jag kan få lägga upp filmerna när mitt band spelade, det hade varit kul att visa.
Imorgon blir det nya grupper och ett nytt projekt. Jag är jättenyfiken på vad det kan vara, jag hoppas på att det blir något med julen... Det hade varit riktigt mysigt att spela jullåtar!
Tog konstigt nog inga bilder under dagen och på mig själv men temat på kläder för våran grupp var lite hippie. Eftersom det inte skulle vara för mycket hade jag på mig ett par av mina nya jeans, mina nya stövlar, min nya svarta överdel [samma som den vita jag har på bilden ovan], ett silverglittrigt pannband och peacehalsbandet som ni ser på bilden ovan. Om jag orkar kan jag fixa en bild på hur jag såg ut, jag tycker att jag såg riktigt bra ut om jag får säga det själv...
