Joanna ❤

Detta inlägget tillägnar jag en av mina fantastiska och bästa vänner; Joanna! Jag var på hennes klasskonsert igår och det enda jag har att säga om den är wow. Hon är så otroligt talangfull, och det är inget jag säger bara för att jag 'måste' utan det är helt enkelt så. Hon och Maya, vilken perfekt duo i klassen! Jag satt och rös hela tiden, om ni också vill göra det tycker jag att ni ska spana in 'Linje 8' på facebook. Do it! De har skrivit så underbara texter och melodier man bara inte får missa. Att sjunga och spela musik är bara en av alla sakerna som Joanna är grym på, men det hon gör allra bäst är att vara en så fantastiskt fin vän. Jag kommer ihåg hur hon tröstade mig i skolan en dag jag var riktigt ledsen, vi hade inte ens blivit vänner än utan det var första eller andra gången vi träffades. Bara det är ju helt otroligt. Jag kände på mig då att vi skulle bli goda vänner en dag och det kan jag mycket tacksamt bekräfta. Jag är så glad att jag har just dig som vän, Joanna, I love you to the moon and back! 

Thoughts

Jag tittar på skärmen och låter fingrarna dansa över tangentbordet men ingenting skrivs. Tystnaden i mitt rum är obehaglig men jag känner ändå inte för att lyssna på någonting. I dag känner jag mig tom och även om jag har en del att skriva om så finner jag inget sätt att uttrycka mig på. Den senaste veckan har tankar om allt och ingenting snurrat runt i huvudet och jag har insett något jag innan har förnekat och inte kunnat se. Något som jag fortfarande blundar lite för. Jag är dock glad för detta och kan nu börja blicka framåt. Nu skall jag koka mig en kopp té, lägga mig i sängen och försvinna in i modets värld med den senaste ELLE och sedan inta sovläge för en bättre dag i morgon. xoxo

Relax, take it easy.

Det är lite jobbigt just nu, jag har varken haft inspiration, lust eller ork till någonting det senaste. Det känns inte sådär toppen. Just nu sitter jag i skolan och skall egentligen jobba med projektarbetet då vi har en specialvecka men inspirationen flödar inte där heller. Inspiration är väldigt viktigt i mitt projektarbete då jag skall spela in egna låtar. Alla prodriggar är upptagna så jag kan inte spela in det jag har färdigt. Så, här sitter jag utan någon som helst inspiration eller motivation till att skriva färdigt min senaste låt. Visserligen fick jag massor av idéer till låten i går och skrev både första versen och refrängen, men det var i går det. Well well, det släpper snart.
 
Jag har varit lite deppig det senaste, vilket antagligen beror på det otroligt tråkiga vädret som gör att jag bara vill bo under täcket i princip. Snart är det dessutom vår, det går ju så fort, och då är allt över. Jag är väl lite rädd för framtiden och har en känsla av ovisshet och beslutsångest. Vad ska jag göra sen? Det känns läskigt och jag förstår verkligen inte varför jag alltid önskade att jag var äldre när jag var liten. Jag tror att jag måste stanna upp lite och fundera, stressa ner och inte oroa mig så mycket. Jag har så mycket roligt att se fram emot, måste se till att njuta av det! 
 

In the center of a storm

Krigar mot mig själv i kväll, har väl egentligen gjort det hela dagen... Well, de flesta har dagar som den här och när jag vaknar i morgon bitti är det tipp topp igen.

2013

... ska bli mitt år! ღ

Jag ska sluta försöka göra alla till lags, sluta bry mig om vad andra tycker om mig, börja leva livet på riktigt, umgås med vänner så mycket jag bara kan, umgås med de jag mår bra av och faktiskt tycker om, radera det jag inte mår bra av i mitt liv, sluta tänka så mycket - bara göra, ha sjukt kul den här vårterminen och köra järnet både på scen och i de teoretiska ämnena, ta studenten och sedan åka på studentresa, jobba och tjäna pengar så att jag kan göra massor av roliga saker, ha den bästa sommaren någonsin, lära känna nya vänner och någon speciell grabb kanske, gå ut och dansa hela nätterna och leva livet på dagarna. Jag ska ha det så jäkla bra i år och glömma det som varit, skapa nya fantastiska minnen och - make everyday worth living.
 
Gott nytt år på er!

DREAMS

 
Nu äntligen börjar stressen och allt viktigt som inlämningar och prov avta, i alla fall för stunden. Det dröjer väl inte länge tills det blir intensiva pluggveckor igen. Jag trodde att tredje året skulle vara raka motsatsen till vad det har varit. Men, när jag tänker efter var både ettan och tvåan ganska lugna och stressfria. Om man räknar bort min förmåga att stressa upp mig. Så det kanske inte är så konstigt att det är mycket nu? Jobbigt är det i vilket fall. Just idag är det 211 dagar kvar tills jag tar studenten. Tvåhundraelva. Samtidigt som jag längtar så mycket till den stora dagen då man kan lämna alla bekymmer från det här stadiet i livet bakom sig, så vill jag inte. Det känns läskigt att inte kunna träffa vännerna varje dag, att ha det som självklarhet att de kommer vara där, och fasta rutiner. Fasta rutiner har jag förhoppningsvis ändå med jobb eller vidareutbildning men, det kommer inte att bli på samma sätt.
 
Jag vet ju inte heller vad jag vill bli när jag blir stor. Det finns så otroligt mycket jag vill göra. Jag vill bli professionell sångerska, jobba med mode på något sätt jag inte har listat ut än, plugga vidare och läsa massor av roliga kurser som franska, tyska, journalistik, musik, mode och media. Samtidigt som jag vill se mig om, resa jorden runt och upptäcka världen ur min synpunkt. Ta del av andras kultur. Jag vill så hemskt gärna kunna ha som självklarhet att jag kommer att sitta på en uteservering och äta macaroons vid Eiffeltornet i soliga Paris, åka skidor i alperna, bada i varma källor på Island, åka på en roadtrip genom USA, spendera en månad eller två i Asien, åka på weekends till storstäder i Europa och semestrar i Europas varma länder. Jag vill se mig om helt enkelt.
 
När det gäller jobb vill jag göra ett namn av mig själv, det är inte så att jag har som mål att bli känd utan bara att lämna ett spår av mig. Att folk ska veta att Anna Hoffre har levt på denna jord och hon har gjort si och så. Jag tänker inte ha ett tråkigt nio- till fem jobb där man sitter bakom en dator och jobbar med siffror. Jag vill leva loppan och jobba med det JAG tycker är kul och blir glad av att göra. Det är precis det jag ska göra också. För att toppa det hela ska jag ha en superfin lägenhet belägen i stan med spegeldörrar, en walk in-closet och det största badkaret på marknaden. Antingen här i underbara Göteborg, i Stockholm eller kanske någon helt annanstans som i London, Paris eller på Manhattan? Det är drömmarna som styr och det är drömmarna jag tänker följa, vad som än händer. Varför drömma livet när man kan leva drömmarna?

07.10.2012

Löven har gulnat och fallit ner på marken, temperaturen har sjunkit, brännan har försvunnit, det är höst. I tredje ring har nu en lite äldre, lite mognare och lite bättre jag börjat och som så många gånger skrivet i somras känns det helt galet! Jag tänker på studenten mest hela tiden, designar min studentmössa på skoj och har bestämt vilken klänning jag skall ha. Lite tidigt kanske, men det går ju inte att sluta tänka på det. Jag har gått i trean ett litet tag nu och jag känner på mig att det kommer att bli ett sjukt roligt men tufft år. Projektarbetet har satts igång och jag känner mig mer stressad än någonsin. Jag måste lära mig att slappna av och andas, annars kommer jag aldrig att klara trean. Det vet jag att jag ju kan, så andas Anna! 
 
Jag hade ett underbart sommarlov där jag umgicks med vänner så mycket jag bara kunde, gick på flera konserter, åt glass i stora lass, hade kvalitétstid med fina mor min, njöt av solen de gånger den dök upp (lyckades faktiskt få en riktigt synlig bränna på bara ett par timmar, slå det ni! De mest markanta linjerna finns för övrigt kvar...), åkte på en kort semester till Norge och bara haft det riktigt, riktigt fint. 
 
Det jag är mest tacksam för som skedde i somras var att jag kom nära så många fina vänner. Även de som jag känt hur länge som helst, trodde inte att det var möjligt. Därför har jag mått så jäkla bra. Jag har kunnat sitta och le för mig själv som ett fån men inte brytt mig om det, jag har varit lycklig och det har ingen kunnat ta ifrån mig. Så har det fortsatt in i hösten och sjutton vad glad jag är över det. Med risk för att bli väldigt personlig, såhär underbart bra har jag inte mått på väldigt länge. Det var på tiden, verkligen. ♥
 

Puss på nosen ♥


För fem dagar sedan, den 12e maj, var det två år sedan världens finaste ängel fick sina vingar. Två år sedan en familj på fem blev fyra. Två år sedan Lotta lämnade oss. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, sötaste, finaste, snällaste, bästaste Lotta. Jag hoppas att hon har det bra där uppe i himlen och att jag en dag får pussa på henne igen. Jag tror det, det bara måste vara så. Puss på nosen ♥♥♥


Dimma


Såhär dimmigt var det en morgon för någon vecka sen, mys!

Överanalyserande Anna är nog i farten. Jag vet inte om det är just det jag gör, överanalyserar, eller om det är någonting jag borde tycka är jobbigt. Känner mig konstigt nervös i alla fall, det känns inte bra. Som tur är har jag en rådgivande vän, så det blir nog bra. Hoppas jag.


Lottas födelsedag ♥

Idag skulle min sötnos fyllt år. Saknaden är fortfarande lika stor, så stor att jag knappt vågar tänka på henne för att inte börja gråta. Det känns så konstigt att hon inte är här. Men jag är tacksam över alla år vi fick med henne.
Min lilla hund, min lilla Lotta ♥ ♥ ♥


Thoughts and love to Norway ♥

[Bild]


Jag är så jäkla snygg!

Oh vad härligt det är att sitta på balkongen, så svalt och skönt. Det regnade lite förut och solen sken på samma gång, var är regnbågen undrar jag? Finns nästan inget vackrare än en stor fin regnbåge! Har kikat på lite böcker jag skulle vilja ha, ett gäng modeböcker och ett gäng skönlitterära. Jag älskar att läsa på kvällen och försvinna in i en värld som inte finns och slippa tänka på annat för en stund. Mys på det.

Förresten fick jag en sån söt kommentar, inget som andra skulle reagera särskilt mycket på tror jag men det värmde ända in i hjärtat. "Söt du är :)"  Jag vet att jag är unik, one of a kind. Det påminner andra mig om ofta genom blickar och flin som sårar mig väldigt djupt. Har gråtit mig själv till söms flera gånger, "varför är jag inte som alla andra?" men nu har det gått upp för mig. Alla är vi unika, varken mer eller mindre. Ingen kan vara mer unik än någon annan. Och vet ni vad? Jag är så jäkla snygg! Om jag inte hade varit för kort hade jag till och med kunnat bli modell. En känd modellscout kontaktade mig för något år sen, det gjorde hela min värld. Blev så otroligt glad. I'm beautiful, no matter what they say. Tack för kommentaren, Sanna!


Den här bilden har jag som skrivbordsbakgrund och påminner mig hela tiden om att, jo jag är visst snygg och söt. Jag är jag.

3. Mami & papi


Stressed out

Bloggen har hamnat i ett dödläge på något sätt. Jag skriver bara för att skriva, för att jag hela tiden glömmer av att skriva i min riktiga dagbok (det är därför det blir så långa texter på allt jag gör, fast när jag skriver i min dagbok skriver jag ändå inte så?) Hm... Det är jättekul fortfarande men ändå så är det inte kul längre. Speciellt inte när jag skriver bara för att skriva och texterna inte blir sådär jättebra rent grammatiskt och så... Sen är det inte så kul att skriva när man inte får respons på grejerna! Jag vet ju att ni finns där bakom datorerna.

Jag kommer inte att sluta blogga, aldrig! Det är något av det roligaste jag vet så det är inte på tal, måste bara hitta lite inspiration och börja skriva för min skull. Bloggen är väl bättre än vad den var förut, då jag skrev väldigt överdrivet och om... Ja, ingenting egentligen? Måste hitta min väg och börja tro på mig själv. Jag ska prata med någon om min stress som ställer till med så mycket. Alla vuxna pratar ju om att det är tufft att jobba, att det är mycket lättare att studera. Hell no! Jag åker en timmes resväg till mitt gymnasium där x antal timmar ägnas åt att lära sig saker, läsa, skriva och framförallt lyssna. Åker sedan hem, sitter på spårvagnen en timme och när jag kommer hem är det dags för middag och sedan är skolan åter tillbaka. Visst, det är inte alltid jag har massor av läxor och prov samtidigt men grejen är att jag inte tror på mig själv. Jag tycker att jag är dålig, det resulterar i att jag i de flesta fall brister ut i tårar över att jag är så stressad. Egentligen handlar det inte bara om skolan, jag är stressad över en del saker. Därför ska det bli väldigt skönt att få prata med den här personen jag ska prata med! Nu vill jag få ett slut på det och jag kommer få ett slut på det! :)


2. Min första kärlek ♥


Min första kärlek var en kille på dagis. Har fått höra på senare år att vi satt och pussades i hörn, hihi. Jag var jättekär i honom i flera år, tills jag var 11-12 år. Långvarigt! Jag minns att när han började i lågstadiet så brukade jag gå ner till hans gård och pussa honom innan jag traskade vidare till dagis på mornarna... Tillslut märkte jag att alla tittade och jag började tycka att det blev pinsamt så jag slutade, då tog det slut. Men det hindrade ju inte mig från att jaga honom i pussjage några år senare och skicka små kärleksbrev varje alla hjärtans dag... Ja, den killen var jag verkligen kär i. Så kär att jag till och med skrev en låt om honom, jag skulle kunna sjunga den nu och minnas varenda litet ord jag skrev. Jag sjöng den låten i skolan en gång, acapella. Jag var så sjukt nervös för där satt han ju, i publiken. Alla som visste om min förälskelse förstod att det handlade om honom. Jag minns att jag skämdes jättemycket efteråt och tyckte att jag hade gjort bort mig, men nu i efterhand tycker jag att det var riktigt gulligt gjort! :) Tyvärr blev det inget av den förälskelsen, men vi är fortfarande vänner! Ja, det var min första kärlek det. Alla som varit kära någon gång måste hålla med om att den första kärleken verkligen är något speciellt. ♥


1. Presentera mig själv


Jag är då Anna.
En unik tjej som försöker gå sin egen väg. Jag blir väldigt lätt utknuffad från den vägen då vissa människor helt enkelt inte kan acceptera att alla är unika & fina. Det är knäppt hur en minoritet människor, för egentligen är majoriteten jättesöta människor som inte bryr sig ett dugg, kan få en ur balans sådär. När det är som allra svårast tänker jag tillbaka på förra året då jag skrev ett inlägg om att en av mina största drömmar kanske var på väg att uppfyllas. Vet ni vad det var? En modellscout kontaktade mig och frågade om jag ville bli modell. Först trodde jag att det var lurendrejeri men när jag sökte på hans namn visade han sig vara en av de mest kända modellscouterna. Och han ville visa mig för olika agenturer. Jag kommer ihåg att jag grät för att jag var så glad. Tyvärr blev det inget av det då jag är för kort, tyvärr. Men detta visar ju att jag kan gå min egen väg och det är den vägen jag tänker gå. Oj, nu blev det väldigt djupt här... Fortsätter lite lättare... 

Jag är en väldigt blyg tjej men riktigt tokig när man lär känna mig. Jag har grym humor och skrattar åt nästan allt. Jag går på musiklinjen i ettan, fasen vad jag blev glad när jag blev intagen! Det är något av de bästa valen jag gjort, att välja den linjen. Inte nog med att min klass är helt underbar så får jag pyssla med det jag älskar mest på lektionstid! Jag har alltid älskat musik, dans och teater. Jag var faktiskt med i en teatergrupp ett par år när jag var yngre. Det var verkligen kul! Dans har jag också hållit på med, mer eller mindre. I vår tänker jag satsa på det igen, för jisses vad det är befriande!

Jag saknar min hund så otroligt mycket att det gör ont. Tack och lov har jag världens bästa vänner, en underbar familj och min lille kissekatt som hjälper mig att läka såren. Jag ser Lotta i ögonvrån ibland och kan inte låta bli att le. <3

Jag tycker om lata söndagar, bio och fikapaus i shopping. Jag är väl en helt vanlig tjej med vanliga problem som alla andra. Fast ändå är jag - jag.

About me



Nu såhär vid ett nytt år tänkte jag att det kunde vara kul med en liten grej... Svarar på en fråga i taget, såklart, så har jag något att absolut skriva varje dag. Ibland har man ju ingen inspiration. Bra va? Jag börjar 1a januari.
Såhär ser listan ut:

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min barndom

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett speciellt ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mitt hem

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Tillåt mig presentera…

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – Mina vänner

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Mina intressen


Lista

BRUKAR DU:
Peta dig i näsan:
haha nej
Titta på dig själv i spegeln: Nästan varje gång jag får förbi en...
Gnälla: nja... bara om det är något riktigt problem och om jag är trött kanske...
Skrika: nej, det händer inte ofta. Isåfall är jag riktigt arg eller ledsen.
Sova: Ja, har tack och lov inget problem med det.
Ha ångest: Det händer.
Skada dig själv med flit: -
Ta mediciner du inte borde ta: Nepp!
Vilja dö: inte ens under de svåraste situationerna.
Drömma mardrömmar: Nej, det har slutat som tur är. *Peppar peppar*
Ta droger: Har aldrig och tänker aldrig!
Försöka vara annorlunda: Kanske ibland..
Klä dig i svart: ja det gör jag väl, det är ju snyggt.
Gå till kyrkan: Nej, jag har inte varit i en kyrka självmant på länge. Fast om jag ska vara ärlig trivs jag väldigt bra i kyrkan, där kan man sitta och tänka.
Gå i skolan: ja
Röka: antar att jag passivröker då jag andas in mina vänners "rök" fast jag röker inte själv.
Ljuga: en liten vit lögn ibland ja
Hata folk: nej, för att jag skall hata någon måste det ha hänt något stort.
Lita på folk: jag har lätt att lita på folk men svårt att få tillbaka tilliten.

VEM:
Saknar du:
min hund Lotta. <3
Vill du döda: noone!
Rörde dig sist: det var nog mamma imorse
Vill du slå: hemligt
Kysste dig sist: long time ago
Vill du kittla: Frida, för det är så himla roligt.
Kramade du sist: mami
Vill du prata med: ingen aning, haha
Skrek du på sist: -
Vill du vara som: någon som står upp för sig själv och skiter i vad andra tycker om en.
Sårade dig sist: -
Gjorde dig riktigt glad senast: mina vänner
Fick du sms från senast: libresse typ, haha. Vet inte hur man stänger av det...
Är vackrast på jorden: mina vänner och min familj

HAR DU:
Tvångstankar:
nja, det hade jag mer för några år sen
Någon fysisk sjukdom: nepp
Någon skada: nej, inte vad jag vet. haha
Färgat håret: nej, bara tonat det en gång. Det blev orange...
Brutit några ben: aldrig
Några piercings: öronen
Egen dator: yes, min blekrosa laptop.
Bra självförtroende: nja..
Kysst någon: typ
Köpt kondomer: nej
Tagit nakenbilder: nej, haha!
Sagt att jag älskar dig till någon idag: nope
Bjudit ut någon: nej, det är jag alldeles för blyg för..
Varit kär: ohja!
Dumpat någon: nej
Stulit någonting: inte ens när jag var liten...
Lämnat landet: för lite semester.
Tuttat eld på nått: nej, oj vad jag låter som den goda grannflickan i huset bredvid. Haha
Gjort något olagligt: inte vad jag vet.

HUR:
Går du:
i lagom fart
Svarar du i telefonen: Hej det är Anna, eller när jag vet vem det är "heeeeeej!"
Fördriver du tiden: umgås med vänner, sjunga, blogga, bara vara.
Mycket pengar har du: studiebidraget'
Ofta diskar du: diskmaskinen diskar åt mig!
Ofta städar du: oftast brukar det bli typ julstädning i mitt rum så fort min fotölj blir fylld med kläder (vilket är ganska ofta)
Många stör du dig på: några stycken..
Ofta träffar du din familj: varje dag

TROR DU:
Att du kommer bli något:
självklart! och jag skall kämpa hela vägen!
På Gud: ja
På rymdvarelser: haha, jo men efter den där läskiga bilden på mars kan jag inget annat än att tro lite grann i alla fall...
Att folk tycker om dig: ja det tror jag väl :)
På ett liv efter detta: man vet aldrig
Att fiskar kan tänka: varför skulle dom inte det?
Att du kommer leva länge:

Vila i frid min ängel



Den 12e maj hände något min familj varit rädd för länge. Världens underbaraste hund bor nu i himlen.
Det som får mig att må lite bättre är mina fina vänner, min familj och inte oväntat några av Tokio Hotels låtar.  Jag tror inte att ni förstår hur ont det gjorde att se henne ligga där helt ensam när vi skulle gå, jag lämnade en del av mig där. Jag hoppas verkligen in i mitt hjärta att himlen finns, om jag aldrig får pussa på Lotta igen vet jag inte vad jag gör... ♥ Bloggen kommer att hamna lite åt sidan, det blir som med sorgen. Vissa dagar kommer jag vara jätteledsen och då kommer jag inte att skriva några inlägg, men andra dagara kanske jag bara tänker på det lite och skriver inlägg. Jag kommer inte sluta helt, det skulle inte Lotta velat. Fina Lotta. ♥
Tack till alla som varit så himla underbara de senaste dagarna, utan era kloka ord hade jag nog inte orkat stiga upp om mornarna.