Min första kärlek var en kille på dagis. Har fått höra på senare år att vi satt och pussades i hörn, hihi. Jag var jättekär i honom i flera år, tills jag var 11-12 år. Långvarigt! Jag minns att när han började i lågstadiet så brukade jag gå ner till hans gård och pussa honom innan jag traskade vidare till dagis på mornarna... Tillslut märkte jag att alla tittade och jag började tycka att det blev pinsamt så jag slutade, då tog det slut. Men det hindrade ju inte mig från att jaga honom i pussjage några år senare och skicka små kärleksbrev varje alla hjärtans dag... Ja, den killen var jag verkligen kär i. Så kär att jag till och med skrev en låt om honom, jag skulle kunna sjunga den nu och minnas varenda litet ord jag skrev. Jag sjöng den låten i skolan en gång, acapella. Jag var så sjukt nervös för där satt han ju, i publiken. Alla som visste om min förälskelse förstod att det handlade om honom. Jag minns att jag skämdes jättemycket efteråt och tyckte att jag hade gjort bort mig, men nu i efterhand tycker jag att det var riktigt gulligt gjort! :) Tyvärr blev det inget av den förälskelsen, men vi är fortfarande vänner! Ja, det var min första kärlek det. Alla som varit kära någon gång måste hålla med om att den första kärleken verkligen är något speciellt. ♥