Bloggen har hamnat i ett dödläge på något sätt. Jag skriver bara för att skriva, för att jag hela tiden glömmer av att skriva i min riktiga dagbok (det är därför det blir så långa texter på allt jag gör, fast när jag skriver i min dagbok skriver jag ändå inte så?) Hm... Det är jättekul fortfarande men ändå så är det inte kul längre. Speciellt inte när jag skriver bara för att skriva och texterna inte blir sådär jättebra rent grammatiskt och så... Sen är det inte så kul att skriva när man inte får respons på grejerna! Jag vet ju att ni finns där bakom datorerna.

Jag kommer inte att sluta blogga, aldrig! Det är något av det roligaste jag vet så det är inte på tal, måste bara hitta lite inspiration och börja skriva för min skull. Bloggen är väl bättre än vad den var förut, då jag skrev väldigt överdrivet och om... Ja, ingenting egentligen? Måste hitta min väg och börja tro på mig själv. Jag ska prata med någon om min stress som ställer till med så mycket. Alla vuxna pratar ju om att det är tufft att jobba, att det är mycket lättare att studera. Hell no! Jag åker en timmes resväg till mitt gymnasium där x antal timmar ägnas åt att lära sig saker, läsa, skriva och framförallt lyssna. Åker sedan hem, sitter på spårvagnen en timme och när jag kommer hem är det dags för middag och sedan är skolan åter tillbaka. Visst, det är inte alltid jag har massor av läxor och prov samtidigt men grejen är att jag inte tror på mig själv. Jag tycker att jag är dålig, det resulterar i att jag i de flesta fall brister ut i tårar över att jag är så stressad. Egentligen handlar det inte bara om skolan, jag är stressad över en del saker. Därför ska det bli väldigt skönt att få prata med den här personen jag ska prata med! Nu vill jag få ett slut på det och jag kommer få ett slut på det! :)